Cristiano Ronaldo är ett namn på mångas läppar.

Den portugisiska superdivan må förvisso vara en fantastisk fotbollsspelare, en av de allra bästa och mest unika i världen.

Men i mina ögon är han inget annat än en vandrande skandal. En skandal för fair play, en skandal för idrotten i allmänhet och fotbollen i synnerhet. Hemma sitter miljontals ungdomar och följer sina idoler, dyrkar dem och gör allt de kan för att efterlikna dem så mycket det bara går.
 
Att efterlikna och bete sig som Ronaldo gör, är inget jag vill att någon fotbollskille (eller tjej heller för den delen) i hela världen ska försöka med.
Ronaldo är som en bortskämd liten snorunge både på och utanför fotbollsplanen. Inför blixtrande kameror och massvis med  mikrofoner sitter han och pratar om sig själv i tredje person, talar om hur bra han är och hur han ska lyfta sitt lag till framgångar.  

I medgång kan alla spelare le inför kamerorna och verka som en stor man. Men i motgång.. det är då man sätts på prov och måste visa sin storhet.
Ronaldo har ingen storhet, han tar inget ansvar, han klarar inte av motgång.
Likt en tjurig sexåring, som inte får sin glass som han tjatat på pappa om i tolv minuter, bryter Ronaldo ihop och bölar, gnäller och skäller på allt och alla. Motståndare, domare, medspelare, ingen kommer undan portugisens gester och svordomar.

Cristiano Ronaldo är en av världens största fotbollsprofiler och med det kommer också en enormt stor portion med ansvar. Fotbollen är stor i hela världen, större än många förstår.

I detta VM var Ronaldo kapten för det portugisiska landslaget, precis som Cannavaro var för det italienska. Italien åkte ut redan i gruppspelet efter en blytung förlust mot Slovakien och efter slutsignalen så bröt flera av de italienska spelarna ihop i tårar på planen. Quagliarella var en av dessa då han hade stått för ett makalöst bra inhopp, fått ett mål tveksamt bortdömt och strax därefter bjudit på ett av VMs snyggaste mål som dock skulle visa sig vara helt utan betydelse. Rejält knäckande för en ung VM-debutant som hade drömt om så mycket mer.
 
Mitt i all italiensk sorg går kapten Cannavaro runt, tackar domarna och motståndare, kliver fram till sina lagkamrater och gör allt för att trösta dem.
Där visar Cannavaro sin storhet som lagkapten och människa, och jag törs lova att han gjorde livet och tillvaron betydligt mycket lättare för den otröstlige Quagliarella.

Samma situation händer Ronaldo då hans Portugal åker ut i åttondelsfinalen mot Spanien. Flera medspelare gråter, är knäckta och målvakten Eduardo faller ihop ner i gräset.
 
Vad gör Ronaldo då?
Jo han kliver rakt ut, vägrar tacka varken domare eller motståndare, säger inte ett ljud till sina medspelare, ingen klapp, ingen tröst. En kameran zoomar in Cristiano som svarar med en spottloska och ett par väl valda ord.
Ett beteende värdig en lagkapten och stor fotbollsspelare? Knappast!

Hade Ronaldo istället bitit ihop, tagit sitt ansvar, varit stor i nederlagets stund och lagt armen om sina lagkamrater.. ja då hade han i mina ögon varit en mycket större människa än den han är just nu.

Det räcker inte att bara vara en bra fotbollsspelare om man ska vinna folkets hjärtan, eller mitt heller för den delen..

Noterbart: Ronaldos spottloska i Portugals nederlag var inte den första och förmodligen inte den sista han bjudit på. I en Premier League-match mot Derby förra året riktade han en spottloska mot Robbie Savage.