De Olympiska Spelen är ett fantastiskt arrangemang..

Så många sporter, så många utövare, så många länder, så många idéellt arbetande, så många medaljer, så många spännande ögonblick, så mycket publik och så sjukt många TV-tittare.
Det finns inte många arrangemang som engagerar så mycket folk som ett OS. 

Nu sitter man här igen, ytterligare en natt med OS-tittande på TV trots vetskapen om att man lär gå runt som ett såll imorgon med påsar runt ögonen och en gäspning ungefär var tredje minut.

Just nu är det hockey som gäller, Canada vs. Norway. Hockeyn är för mig den stora behållningen i vinter-OS men som svensk har man ju också en förkärlek till skidåkning (både utför och längd). Två guld har det blivit hittills för Sverige och vilka guld sen då.
Kalla går in och gör OS-debut, lägger upp sitt lopp som om hon vore fem år äldre och mer rutinerad än alla sina konkurrenter. Vilken makalös tjej det där är och redan nu är hon bäst i världen, hon går en fantastisk karriär till mötes.

Björn Ferrys prestation i jaktstarten var kanske t.o.m. snäppet värre..
Utgångsläget var en åttondeplacering, nästan en minut efter ledaren och med en vass norrman (Björndalen) jagandes precis bakom.
Men vad gjorde det, så som Ferry körde..
Så makalöst bra, så makalöst överlägsen och så makalöst skönt att se.
När Björn gick ut i ledning på sista varvet var det inget snack om saken, han körde knock på sina konkurrenter och ingen var ens i närheten av att kunna hota Ferry från att köra hem det andra svenska guldet.
Grymt var ordet!

Mitt i allt detta OS-tittande har man ikväll också kikat lite på när Lyon besegrade Real Madrid i Champions League åttondelsfinal, vilket jag som Barca-supporter tycker var vansinnigt kul.

En lyckad kväll med andra ord :)

Nu är Let’s Dance slut, för mig. Att ens försöka orka med att blicka ögonen mot TVn när en vidrigt hycklande och självgod Tony Irwing sitter i rampljuset av ett program som inte längre innehåller den i mina ögon fantastiska människan Marcus Birro.
Ja där går ialf gränsen för mig..

Ni andra som är med i programmet ( för det finns faktiskt en del roliga och mysiga människor som fortfarande är med) får ursäkta den här gången, jag tittade för att se Birro and that’s it.

För mig är du Marcus Birro en individ, en människa, en person som jag hyser enorm respekt för.

Allt du gått igenom, all skit du trampat ner dina leriga skor i, allt ont du orsakat din egna själ och säkert även andras. Allt detta till trots så står du idag för allt du gjort, du hycklar inte, du vrider inte på sanningen i den omfattning som många människor har en tendens till att göra. Sen att du inte kan dansa, det är en helt annan sak :)

Sedan allra första gången jag läste en text du skrivit, har jag alltid beundrat dig. Det var en krönika-text om Roma på svenskafans och den var som precis allt annat du skrivit, helt lysande..

Jag har följt dig länge.. allt från dina krönikor i svenskafans (finns det överhuvudtaget någon mer genialisk och bättre fotbollssajt för svenska fans?!), ditt uppträdande i allsång på skansen, ditt snack i eurotalk, dina hundratals fantastiska blogginlägg på expressen och din ”egna” blogg, ditt dansande i Let’s dance, ditt tävlande i på spåret m.m.

I allt du gjort så har jag med nyfikna ögon och öron försökt ta intryck, analyserat, bevakat och beundrat. I saker du skriver finns en mening, en poäng, en vink, ett råd eller en genialisk tanke uttryckt i ord. 

Vad jag förstått så finns det folk som gillar dig och folk som inte gillar dig. Du är omstridd, kontroversiell, uppriktig, ärlig och vågar stå för din åsikt. Du är äkta!

En del köper det och en del inte. Jag köper det med alla pengar jag har. Du är fotbollsgalen som jag och du är Italienfrälst som jag. Du har en sju helsikkes begåvning att uttrycka dig både i tal och skrift, jag önskar att jag hade den med..

Hade tidigare en blogg på en annan sajt men den kändes tyvärr ganska tråkig och begränsad.
Satsar istället på blogg.se som verkar vara en schysst och bra bloggsida, med många intressanta och duktiga bloggare.