I Sverige dricker man.. man tar en öl till maten, man tar ett glas vin till maten, ja många tar t.o.m. ett glas när man lagar maten.

Under semestertider dricker många dagligen och de flesta dricker också mer än ett glas dessa dagar.

På krogen dricker folk i stora mängder, ibland så pass mycket att man direkt tappar förståndet och gör saker man aldrig skulle göra i vanligt fall. Saker som ofta går i negativ klang..

Visst, det finns positiva saker med alkohol. Det är framförallt (tycker många och även jag själv) gott och det är väldigt trevligt att i ett socialt sammanhang ta ett glas vin tillsammans under en mysig middag, fira en framgång med ett glas champagne, smaksätta julmaten med en nubbe och sill, skåla på nyår eller kanske ta en öl i bastun tillsammans med polarna.

Sammanhangen där alkohol kan vara en stämningshöjare är många och är absolut inte att förakta. Men det finns också många sammanhang där den bidrar med mindre roliga konsekvenser.

Alkoholism är något ytterst allvarligt. Visste ni att omkring 10 procent av den svenska befolkningen beräknas vara alkoholister eller vara i riskzonen att bli det, betingat av genetiska faktorer.
Omkring 90 procent av den vuxna befolkningen i landet konsumerar alkohol och i en undersökning gjord av en studentgrupp i Uppsala så visade det sig att (av de 600 vuxna alkoholkonsumenter som de undersökte) ca 95 procent har gjort saker de ångrar när de varit fulla. Saker som de själva påstår sig aldrig skulle ha gjorts om de inte var alkoholpåverkade.

 

Om alkohol och tobak ”uppfunnits” idag är jag helt övertygad om att det aldrig hade slagit igenom, direkt blivit förbjudet och folk hade förkastat det likt vilken annan livsfarlig drog som helst. För en drog är precis vad det är, ett rinnande gift helt enkelt.

Tyvärr är både alkoholen och tobak så djupt rotat i samhället och nu istället ett accepterat tillbehör i socialt sammanhang.
Alkoholen är direkt skyldigheten till ett par hundra människors död varje år i Sverige, och kommer (tragiskt nog) förmodligen fortsätta att vara så en ganska lång tid framöver..

 

Den lurviga, överdrivet rädda men jättemysiga katten ligger bredvid mig på golvet med span på en harkrank som hon förmodligen ”lekt” med under natten.

Kaffekokaren puttrar och det luktar så där gott som bara kaffe kan göra när man är riktigt, riktigt sugen.

Datorn står på köksbordet och spelar skön musik från Winnerbäck.

Fönstret står på glänt och man hör livet på gatorna utanför.

Själv är jag på väg att slå mig ner med den möra kroppen efter morgonens träningspass, läsa lite bloggar, ögna mig igenom lite sportsidor, dricka mitt kaffe tillsammans med en skinkmacka och sedan avnjuta en timma med mitt kära Inter framför FM.

Klockan är 09.42, det är torsdag förmiddag.

Det är livet.

Mitt liv..!

Det må vara en dyr franchisekedja med begränsat sortiment som jag sällan går till. Men nu skulle jag åka tåg och i vanlig ordning då man får vänta på SJs försenade lok så fick det bli en kaffe och kanelbulle på stationens närmsta ställe, som på de flesta tågstationer i landet är just pressbyrån.

Inget ont om pressbyrån ska jag för övrigt tillägga (jag kanske beskrev det lite väl negativt här ovan), men med tanke på priserna och sortimentet de har så blir de planerade besöken lätträknade. Oftast har de dock väldigt trevlig personal vilket ska nämnas som ett stort plus.

Jag var inne på apoteket i en mindre stad placerad i Sveriges finaste landskap, Västergötland, för ett par veckor sedan och möttes av den mest sura och griniga expedit jag någonsin sett. Hon bemödade sig inte säga ett ord, inte ens vad varorna kostade, varpå jag själv fick kolla vad det stod på kassan för att sedan räcka fram rätt antal sedlar (ja ibland betalar jag faktiskt inte med kortet).
Hon stod där med mungiporna nere vid hakan och såg ut som om hela världen hade gått under. Kanske hade den det, för henne.
Stackars människa tänkte jag när jag knallade ut ur butiken.

Ialf.. all credit till pressbyråns personal som oftast är väldigt trevlig och trots att man betalat det dubbla för en chokladkaka jämfört med vad man gör i spelbutiken/kiosken hemma så går man därifrån med ett litet leende.

Nu var det inte därför som jag hade tänkt ge just pressbyrån dagens ros, utan något helt annat.

Tillbaka till det försenade SJ-tåget, tillbaka till tågstationen, tillbaka till min kaffe och kanelbulle. Dagen hade varit upp och ner, ett tråkigt besked om en kompis som förlorat sitt barn i födseln gjorde att jag var lite allmänt hängig och hade svårt att bjuda folket runt omkring på ett leende.
Att vara med om en sådan upplevelse är något jag inte önskar min värsta fiende, och ännu mindre mina vänner.

Där satt jag, med huvudet hängandes och tyckte livet kändes orättvist.

Jag svalde en klunk kaffe och skulle precis till att ta min första tugga på bullen som var fullständigt dränkt i kanel och socker.
I samma ögonblick som jag lyfter bullen med vänsterhanden så får jag syn på en liten text på servetten som följde med.

”Du ser stark ut idag” stod det på servetten.

Jag stannade upp och bullen fick vänta några centimeter utanför gapet.
Du ser stark ut idag..

Plötsligt kände jag en varm känsla som drog igenom hela kroppen. En känsla av glädje, lycka och stolthet. Det hängande huvudet sträckte en aning på sig och ett litet leende trängde sig fram genom läpparna.  Jag åt upp bullen som var godare än någonsin och drack upp mitt kaffe som även det smakade bättre än någonsin. Samma kaffe och bulle som jag ätit flertalet gånger tidigare men den här gången var helt annorlunda.

Ur högtalarna inne på stationen ropade en äldre mansröst ut att det tåg jag skulle åka med var på ingång.
Jag reste mig, tog min väska och gick ut mot perrongen.
För ett par minuter glömde jag bort min bedrövliga dag, mina vänner som mist sitt barn innan de ens hann föda det. För ett par minuter glömde jag bort allt, förutom den lilla positiva och glada texten på den vita servetten.

 

Tack pressbyrån..!!

Did I ever tell you how you live in me.
Every waking moment, even in my dreams.
And if all this talk is crazy
And you don't know what I mean
Doesn't it really matter
Just as long as I believe.

I will love again,
Though my heart is breaking.
I will love again,
Stronger than before.

I will love again.
Even if it takes a lifetime to get over you.
Heaven only knows, I will love again.

People never tell you
The way they truly feel.
I would die for you gladly
If I knew it was for real.
So if all this talk sounds crazy
And the words don't come out right.
Doesn't it really matter,
If it gets me through this night.

If I'm true to myself, nobody else can take the place of you.
But I've got to move on, tell me what else can I do..

I will love again
One day I know, I will love again.
You can't stop me from loving again, breathing again, feeling again.

I know, one day, I will love again..