Fotboll kan spelas på många sätt. Man kan spela kort och långt. Man kan spela offensivt och defensivt. Man kan spela schysst och man kan spela fult.
Oavsett hur man gör, så är det i slutändan resultatet som räknas. I denna sjuka värld där pengarna flödar som om det vore leksakspengar i monopol. Hur mycket passion och kärlek man än har i en klubb, så kommer man tyvärr aldrig ifrån att utan pengar så kommer man ingenstans i dagens fotboll.
Fotboll har blivit en business och en affärsverksamhet lika mycket, ja kanske t.o.m. mer, som det är en idrott.
Tyvärr..

Visst kan det tyckas häftigt och mäktigt med lag som Chelsea, Real Madrid och Manchester City.. som värvar ihop stjärna efter stjärna tills de har en helt sjuk trupp. Lite som när man spelar TV-spel eller dataspel, man värvar ihop de spelarna man gillar mest tills man har ett drömlag som är nästintill oslagbart.
Häftigt och mäktigt kanske, men jag mår faan illa när jag ser det på riktigt.
I en värld som för mig handlar om passion, gemenskap, kärlek och engagemang.. kan man numera köpa precis allt för pengar.
Fortfarande finns det lag som når framgångar med mindre medel, tack och lov för det. Fortfarande finns det lag som kan vinna titlar och besegra de lagen som spenderar allra mest pengar. Men med den utveckling vi har idag, kan vi förr eller senare lika gärna ställa ut pokalerna och medaljerna på auktion. De som betalar mest får dem.

Mina tre stora favoritlag i europa är inga fattiga småstadsklubbar direkt. Inter (som ligger mig närmast om hjärtat har värvat spelare för sjuka pengar under både 90-talet och 2000-talet). Liverpool och Barcelona spenderar även de enorma summor på spelare.
Men de har också en hel del lojala spelare som bär klubben framåt, som är deras ansikte utåt och har varit klubben trogna under hela eller större delen av sin karriär.
Vart finns de spelarna i Manchester City tex?
Barcelona har en stomme i sitt lag där samtliga är fostrade i klubbens egna akademi. De är inte bara stommen, utan det är till och med lagets största stjärnor, de bästa spelarna och de som bär klubben till framgång efter framgång.

Man har med sin filosofi byggt en fotboll som ingen i världen idag är i närheten av. En fantastiskt underhållande, teknisk fotboll som bygger på ett passningsspel som håller en helt annan nivå än de största konkurrenterna runt om i världen.
Med egna spelare, som brinner för laget och klubben.

Under tiden som Barca dominerat världsfotbollen i år efter år, har frustrerade konkurrenter stått bredvid med avundsjuka ögon och tittat på.
Real klarade inte av förnedringen i match efter match, värvade fler och fler spelare för sjuka summor pengar. Inget lyckades förrän man tillslut också värvade en tränare som förmodligen är världens bästa.
Man besegrade Barca på bortaplan och vann således ligan. Efter åtta raka matcher mot Blaugrauna utan vinst.

Under Reals vinstmatch kunde man se gång på gång, vita spelare som filmade till sig frisparkar, låg kvar ett par extra minuter och maskade bort en tredjedel av matchen.
Folk gnäller på Barca, att de filmar, de fuskar, de är skräp o.s.v.
Nog för att de filmar. Där finns bl.a. Dani Alves, Macherano och Busquets som alla tillhör världseliten i den mindre ädla konsten att filma/fuska till sig fördelar.
Men vilket lag har inte sådana spelare?
Och SOM Real gjorde det under matchen mot Barca.. det var inte en, inte två, inte tre.. det var fler än hälften av spelarna som gjorde det. I stort sett varje gång de fick chansen.

Varför gnäller inga neutrala supportrar på Real, så som det gnälls på Barca?
Svaret är enkelt.. För att vi människor drivs av avundsjuka. Det finns inget som får oss så arga, irriterade, upprörda och engagerade som när det gäller avundsjuka.
Barca har varit fullständigt dominanta i flera år, t.o.m. så bra så att man ibland funderat över ifall de ens går att slå.
Sånt skapar avundsjuka hos folk, sånt skapar irritation och sånt skapar enögda åsikter.

Så.., vart kommer då rubriken om "stoltare än någonsin över att bära Barca-tröjan"..?
Jo det ska jag komma till.

Vi har sett Real förlora gång på gång mot Barca, vi har sett Chelsea förlora mot Barca. Vi har i flertalet av dessa matcher fått se frustrerade förlorare skämma ut sig fullständigt.
Vi har sett Sergio Ramos i Real försöka sparka benen av Messi under matchens sista minuter då den varit avgjord. Vi har sett Pepe göra likadant, Marcelo, Xabi Alonso, Arbeloa.. alla med solklar avsikt att så mycket som möjligt skada sina motståndare.

Samma beteende har likaså visats upp när Real förlorat även mot andra lag. Senast i Champions League då Marcelo klippte benen av Thomas Müller i Bayern München under de sista minuterna vid ställning 2-1 till tyskarna.
De har gång på gång tappat huvudet fullständigt och visat ungdomar framför TV-apparaterna, exakt hur man INTE ska bete sig vid en förlust. Det är vidrigt nog ifall barn och ungdomar gör det. Nu pratar vi vuxna människor..

Nu har jag sett Barca förlora tre blytunga matcher i rad, under mindre än tio dagar. Förluster som avslutat säsongen för Barcas del. Förluster som faktiskt skulle kunna få trötta och griniga spelare att tappa huvudet. Förluster som verkligen svidit i själen för spelarna.
Har vi sett en antydan till spelare som betett sig illa, som medvetet försökt skada en motståndare?
Svaret är nej!
Messi, Xavi, Iniesta och de andra har tagit sina motståndare i hand, tackat domaren och snyggt klivit av planen. Med huvudet högt!
Tränaren Pep Guardiola har stått upp på presskonferenserna och pratat om tunga förluster men gratulerat sina motståndare till framgången och deklarerat att hans egna lag kommer jobba vidare och ta sig an kommande uppgifter.

Se och lär, Real Madrid!
I fotboll åker man på vinster och man åker på förluster.
Det är bara att acceptera, smälta och gå vidare.

Barca har stått med huvudet högt, man har tagit sina förluster och man har gjort det utan att skämma ut sig inför miljontals tittare.
Och just därför kommer jag känna extra stolthet över att bära Barca-tröjan framöver. Just därför är jag stoltare i den nu, än jag var då Messi o co sköt hem CL-bucklan en varm kväll i maj för ca ett år sedan.
Just därför är jag nu, när många icke Barca-supportrar hånar ner det lag man varit avundsjuk på i flera år, stolt över att kalla mig Barcelona-supporter.
Just därför är jag nu stoltare än någonsin över att dra på mig min första Barcelona-tröja som jag köpte en skön sommardag 1991..

Visca el Barca! Mes que un club..