Ett nyhets-inslag på TV4 Nyheter gjorde mig riktigt jäkla upprörd. Så ruskigt arg att jag kokade i hela kroppen och fick gå ut på en lång, riktigt lång, promenad för att samla mig.

Det handlade om en kommun i Göteborgsområdet där en konflikt uppstått.
En mindre fotbollsförening var på väg att läggas ner (p.g.a. bristande träningsmöjligheter då det varken fanns tider i inomhushallar eller planer att hålla sig verksamma på) då kommunen bestämde sig för att satsa på ungdomarna, byggde en fotbollsplan med konstgräs och belysning så att de kunde träna året runt.

Mindre än tre veckor efter att planen var invigd så dök det första klagomålet upp från närboende.
En kvinna (jag skulle dock hellre vilja kalla det för en ren surkärring) menade på att hon stördes av "ungarnas gapande och skrikande" från planen samt tyckte att belysningen var för skarp och lös rätt in i vardagsrummet när hon satt i soffan för att titta på TV.
Naturligtvis hade hon fått med sig två andra grannar som tyckte likadant. "Det är ren katastrof" menade den ena, "En fruktansvärd mardröm" sa den andra.
Dra åt helvete säger jag!!!
Till de tre gnäll-kärringarna alltså..

Är det kanske bättre att fortsätta som samhället idag gör? Att lägga ner mängder av ungdomsgårdar, minska på antalet discon för barn & undgomar, dra ner på personal i skolor och fritids?!

Jag själv har jobbat med ungdomar både i skola och som fotbollsledare. Jag vet hur svårt det är för kidsen att hitta fritidssysslor, hur mycket mindre tid föräldrar har för sina barn numera, hur svårt det är att hitta folk som är villiga att göra en frivillig/ideell insats för barn och ungdomar (och då tänker jag på ledare inom idrott och annat som kan sysselsätta många barn). Det är uppenbarligen jävligt enkelt för folk att vräka ur sig kommentarer om hur jävliga ungdomarna är nuförtiden, hur mycket skit de bidrar med överallt, förstör, klottrar, slåss och beter sig som svin.
KONSTIGT??!!
 
Va faan har de att göra på sin fritid undrar jag?
Vart ska de ta vägen?
Det finns ingenting, absolut ingenting för ungdomarna att göra och tillslut blir de antingen sittandes framför en dator hela dagarna, alternativt hängandes ute på gatorna där de förr eller senare drabbas av ångest, tristess och således ökad chans till att hamna i trubbel och problem då de börjar söka uppmärksamhet i samhället o.s.v.

Idrotten är en fantastisk rörelse på många sätt och vis.
Barn och ungdomar lär sig i tidig ålder att samarbeta, man lär sig värdegrunder, man får kompisar för livet och framförallt så får man något att göra på kvällarna när man slutat skolan.

Att bråka med ungdomar som idrottar och har kul, det är som att skjuta sig själv och samhällets framtid i foten. Det är idiotiskt och fruktansvärt korkat!!

Att gnälla över "buller och störande ljud", att "belysningen är stark" och t.o.m. tycka att det är en "ren mardröm" när ungdomar tränar lite fotboll?

Barn som leker och har kul säger jag!
Barn och ungdomar som springer och rör på sig, passar runt på en boll och älskar vad de håller på med. Istället för att gå runt på stan och slåss, klottra och förstöra.

Vad väljer vi?

Jävla gnällkärringar!!

Kan inte påstå att jag är särskilt skicklig på att skriva eller uppdatera den här sidan, inläggen lyser verkligen med sin frånvaro.
Men men, ett av alla dessa (mer eller mindre genomtänkta) nyårslöften man lyckades kläcka ur sig blev ialf att försöka skriva lite oftare helt enkelt.

Så här efter all julmat och nyårsfirande som tillsammans gör att man blir segare än ett paket tuggummi, tog jag mig en stund i soffan med datorn i knät.
På skrivbordet (datorns "skrivbord" alltså) låg där ett dokument med lite små, korta texter som jag skrivit de senaste veckorna.
Jag brukar skriva ner saker för att komma ihåg, om det inte är på datorn eller telefonen så hamnar texterna på papperslappar som jag sprider värre än höstvinden drar iväg med alla löv.
Litar inte på mitt minne, därav alla kom ihåg-lappar och notiser på telefon och datorn.

En av lapparna fick mig att minnas en dag runt jul när jag satt med huvudet nerborrat i en kvällstidning.

Satt en kväll och läste lite, min dagliga genomgång av nyheter i de stora tidingar vi har här i Sverige samt i de andra länder vars språk jag kan förstå, och blev lite smått ledsen över Expressens ordval i en av sina stora nyheter för dagen.

Varför kallar man en haj för "mördarhajen"?
Hajen som artikeln handlade om var naturligtvis den haj de tror sig ha varit "skyldig till attackerna" på Sharm el-Sheikh i Egypten.

Men mördarhaj??!
Den gör väl som alla andra hajar, och andra djur också för den delen.
Den letar mat!

Varför kallar vi då inte oss människor för "mördarmänniskor" när vi skjuter älgar, rådjur, slaktar grisar o.s.v.?
Vi gör det för överlevnad, precis lika mycket som hajen jagar mat i vattnet för sin överlevnad.
I så fall är vi väl mördare allihopa, alla levande varelser på jorden.. eller?!